Ett år

I dag är det 1 år sedan vi urnsatte älskade sonen. Tänk att det gått ett helt år, det känns som om det var i går vi stod vid hålet och såg när urnan långsamt sänktes ned av dotter och barnbarn. Saknade och sorgen har inte minskat men jag kan hantera det bättre nu, för mig är det viktigt att kunna prata om honom, att även kunna prata om hans död
.

För övrigt går dagarna framåt, nu är det ju härligt väder så man vill ju inte sitta hemma utan försöker vara ute så mycket som möjligt och få lite färg i ansiktet. I dag har jag badat för första gången i år, ja inte i havet utan på badet på D-hög. Vattnet var svalt men hur skönt som helst. Baddräktsbilder kommer inte att visas här.
I går var vi en runda nere i Borstahusen för att hälsa på vovvens mamma och matte, man blir lite sugen på att skaffa husvagn när man ser hur mysigt de har det men då skulle nog Mannen här hemma avlida av klaustrofobi.

Bilder från gårdagen

Pyret och Diana

Vy mot Ven

Hemma igen

Senare på kvällen var Mannen och vovven nere i hamnen och fotade solnedgången