I 1 vecka har jag levt i en bubbla
I 1 vecka har det ofattbara varit sant
I 1 vecka har jag trott att jag drömt
Men i dag slog sanningen ner i mig som en bomb, mitt minsta barn är borta
Jag öppnade tidningen och där såg jag det, dödsannonsen som talar om för alla att
han är borta, han kommer inte att ringa eller skicka sms om att allt bara är ett skämt.
Jag gråter en skvätt över tidningen, tittar bort mot hans foto och gråter ännu mer.
Aldrig får jag höra hans röst, känna hans kramar eller se hans underbara bruna ögon
blinka lite skämtsamt mot mig.
Jag vill inte att detta skall vara den sanning jag levt med i 1 vecka men tyvärr är det så
och den sanningen gör så ont, den sliter i sönder mig inombords. Man måste gå vidare säger många till mig men jag vill inte gå vidare, jag vill gå bakåt så jag kan göra allt det onda bra igen
Älskar dig för evigt Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar