Irriterad

Jag läste en blogg om en älskad svärmor och började fundera över min. Jag kan bara säga att min svärmor är inte älskad av mig, hon har ingen empati för någon annan än sig själv. Mannen min har under många år blivit behandlad som om han var jordens avskum, inget han gjort har varit bra nog i hennes ögon, han har blivit beskylld för diverse saker som jag vet med säkerhet inte stämmer. Hon har inte en enda gång under de 9 åren vi varit tillsammans varit hemma hos oss, han får inga födelsedagspresenter inte ens ett kort, inget till jul heller inte ens när hon är utomlands kan hon offra ett vykort till honom. Men igår tog hon verkligen hem priset för satkärring i mina ögon. Mannen ringde henne då hon ringt oss dagen innan, hon svamlade en massa om sitt som vanligt, sen frågar hon om vi hört ngt från mannens brorsdotter angående hennes mammas sjukdom, då mannen inte ville säga något så svävade han lite på svaret. Kärringen säger då att hon inte tror på att E har skelettcancer att S bara ljuger om det. Men HALLÅ.....ljuger man om cancer???? knappast. Mannen säger inget utan när samtalet är slut ringer han upp S för att berätta detta, naturligtvis blir hon både arg och ledsen då hennes mamma verkligen hade denna sjukdom och dog för 3 veckor sedan. Det finns anledningar till att svärmor inte blivit upplyst om detta, saker jag inte vill gå in på, men att bara kräka av sig att S ljuger om en sådan sak är det värsta jag hört. Nä, hos mig har kärringen inget att hämta mer.
Är så arg och irriterad att jag får sluta skriva om henne annars åker kanske datorn ut genom balkongen.........

Är fortfarande förkyld men har börjat jobba, det var skönt att vara tillbaks. Inget nytt på duvfronten. Nu skall jag lugna ner mig framför dumburken, det är ju snart CSI. Ha en bra kväll